Västanå teater. © Region Värmland/Øyvind Lund.
Leif Stinnerbom är teaterchef och konstnärlig ledare för Västanå teater.

Västanå Teater förundrar med folkkultur

Regissören Leif Stinnerbom är historieberättare. Genom att väcka liv i sagor, sägner, skrönor och människor från förr vill han få oss att förundras. Berättelserna får liv vid Västanå Teater som varje sommar fyller Berättarladan i Rottneros med en publik på över 22 000 personer.

Text: Katarina Averås  Foto: Øyvind Lund

Berättarladan är Värmlands största lada ombyggd till teater. Det är här vid Frykens strand som Västanå Teater sedan 1999 har sin hemmascen. Den speciella miljön i byggnaden bidrar starkt till upplevelsen. Det är svårt att tänka sig en bättre plats att bjuda på berättelser som hämtar sin näring ur folkkulturen.

Teatersällskapet har sitt ursprung i dockteatern Sprattelgubbarna som startades 1972 vid dåvarande Högskolan i Karlstad. Under 1980-talet flyttade man till Ransäter, bytte namn och blev en mer traditionell barnteater som turnerade mellan skolor och dagis.

Helt nytt i svensk teater

1990 kom paret Leif Stinnerbom och Inger Hallström Stinnerbom till teatern. Då började också resan mot de unika teaterupplevelser som Västanå Teater idag erbjuder sin publik. Ladan vid Mårbacka anpassades för att rymma teaterföreställningar. Den första uppsättningen var "Bäringa" , en version av Göran Tunströms pjäs "Bördan" som handlar om Selma Lagerlöf och författaren själv. Några år senare kom det stora genombrottet.

– Med uppsättningen av "Gösta Berlings Saga" 1992 var det allt fler som fick upp ögonen för vad vi höll på med, berättar Leif Stinnerbom. Det här var något helt nytt i svenskt teaterliv.

De riktigt stora publikströmmarna började sommartid gå mot Värmland först efter att Västanå Teater 1999 flyttat sin verksamhet till Sunne och intagit Berättarladan.

– Det finns så mycket spännande i folkkulturen. Den är oerhört funktionell samtidigt som den är estetiskt utbroderad och strävar efter skönhet. Det vore synd om så mycket fantastiskt skulle gå förlorat.

Han fortsätter genom att citera Selma Lagerlöf.

– "Jag har inget nytt att berätta, endast det som är gammalt och nästan glömt". Jag kanske är lite motvals som inte hela tiden söker efter nyhetens behag och storstadens puls, där bara det nya räknas. Men jag representerar hellre en rural kulturinstitution, där det nya och traditionerna blandas. Det är ett medvetet ställningstagande att verka på landsbygden, därmed inte sagt att vi strävar bakåt. Även vi som bor på landet vill framåt och gillar utveckling.

Fyller ladan kväll efter kväll

Merparten av besökarna reser hit från andra delar av landet samt Norge, cirka 70 procent. Det har naturligtvis stor betydelse för näringslivet i Sunne. 22 000 besökare vill även bo bra, äta gott och göra andra spännande upptäckter i kulturens anda. Västanå Teater är en magnet för turismen. Redan före premiären, det vill säga innan några recensioner ens publicerats, brukar hälften av biljetterna vara sålda.

– Efter ett par år fyllde vi i stort sett ladan vid varje föreställning, fortsätter han. Det är väldigt roligt att få ett sånt gensvar från publiken. Jag känner mig ödmjuk, men blir också ibland tyngd av alla krav och förväntningar. En stor del av publiken återkommer år för år. Man är aldrig bättre än sin senaste föreställning.

Tio fast anställda

– Mitt mål är inte 98 procent beläggning. Jag gör teater för att jag vill berätta bra historier. Jag vill – liksom en av Torgny Lindgrens romanfigurer – få folk att förundras. Regissörens uppgift är att fundera ut den gåta som författaren har gömt i sin historia. För mig är det att likna vid ett detektivarbete, jag vänder på varje sten som finns.

Västanå Teater är en ideell förening och har tio fast anställda. Sedan några år tillbaka är teatern en länsinstitution och regionteater för Värmland. Verksamheten finansieras till lika delar av biljettintäkter och offentliga medel. Årets stora uppsättning repeteras under våren och spelas med cirka 50 föreställningar under några månader på sommaren. Under vinterhalvåret turnerar teatern i Sverige, Norge och Danmark med en mindre uppsättning och ett mongoliskt nomadtält. 

Publicerad 2011-12-02 18:31