Gränshandeln ger jobb och liv

Text: HELENA SÖDERQVIST  Foto: MARIA OBED

"Tilbud", så klart. Och en speciell, extra stor Norgemeny hos den annars så standardiserade hamburgerkedjan. Rundgången i Charlottenbergs shoppingcenter ger sprit, fläsk och cigaretter, sånt som länge har lockat. Men också kläder, skor och elektronik. Överallt kända varumärken.

– Något annat funkar inte. Norrmännen är medvetna kunder med gott om pengar.

Handeln på Tallmon är en lönsam och ständigt växande marknad helt inriktat på grannarna i väster. För Eda betyder det arbetstillfällen och utveckling. Bara centret har över 500 anställda. "Ett före och efter tsunamin Thon", som Leif beskriver förändringen sedan den norske mångmiljardären valde att satsa längs den värmländska gränsen.

För visst var det något osannolikt över idén då den först presenterades. Riva en högstadieskola och bygga ett köpcenter stort som halva Bergvik, mitt i skogen. Men så blev det. Förra året kom 2,7 miljoner människor till Eda för att handla.

– Och det blir bara fler och fler. Omsättningen ökar hela tiden och nybyggen planeras. Finns det något tak? undrar Agneta och lyfter huvudet från dagens leverans, tio pallar med kläder och skor.

Hon är butikschef på Sportshopen. För tre år sedan stod hon med uppdraget att anställa 20 personer och fylla 3000 tomma kvadratmeter med fritidsutrustning.

– Klart jag gjort många långa dagar men det är fantastiskt roligt.

Trivs i vardagsröran

Fikarummet längst in i lokalen är familjens sambandcentral. Dottern Victoria och kompisen Thea rör sig vant fram och tillbaka, personal kikar in och undrar om de får avbryta med en fråga eller två, sena lunchmackor äts och telefonen ringer.

Leif, som just gått av sitt arbetspass på Gränsrasta, kommer över och slår sig ner mittemot Agneta. Lugna stunder med frun gäller det att ta vara på.

– Vi gifte oss sista maj 2008, måndagen efter började hon här och sen har jag inte sett henne.

De två möts i ett stort skratt över det lite slitna furubordet och konstaterar att "nåt ligger det nog i det där". Men fredagskvällarna är heliga, liksom en familjevecka på sommaren och en på vintern.

Agneta förklarar att hon trivs med livet då det är vardagsrörigt. Hon vill ha mycket runt sig, tycker om att styra och ställa, vill fatta snabba beslut och är den där sortens chef som jobbar mitt i lådorna och mest av alla.

– Är det för lite att göra då blir jag lat. Mycket folk ger mig energi.

Leif är likadan. Han har arbetat på bensinstation tvärs över vägen i 28 år och följt områdets förvandling.

Först var där bara tallar och en riksväg, sen kom macken och värdshuset. Länge bestod den dagliga invasionen av Tallmoskolans högstadieelever, som kom punktligt på långrasten kvart över elva för att köpa sitt godis. Så byggdes livsmedelsaffärerna. Det var inte utan strid detaljhandeln lämnade centrum.

En trakt i förvandling

Agneta och Leif påminner varandra om hur Charlottenberg såg ut där i början av 1980-talet, då de var tonåringar. Leif extraknäckte på macken och Agneta gick i högstadiet.

– Vi har ju känt varandra hela livet. Så är det faktiskt.

Båda trivs med tanken och månar om sin hembygd. Att kunna bo kvar är viktigt, det har de alltid tyckt.

– Charlottenberg är familjärt, folk känner varandra och hjälps åt. Ändå är det liv och rörelse, med en ständig ström av okända människor.

De hoppas att hela Eda ska utvecklas, att det som har hänt på Tallmon på sikt knyts samman mer med övrig turism och att folk flyttar hit, till en bygd som är levande dygnet runt, inte bara under shoppingcentrets öppettider.

– ­Vi har jättefin natur, slalombacke, golfbana, ett aktivt föreningsliv. Allt är nära och enkelt. Det finns massor av bra förutsättningar.

Såg jobbet försvinna

Agneta minns hur det kändes när hon förlorade jobbet, och tanken på uppbrott kom. Det var i samband med Thons etablering. Storgatan, som tidigare hade varit centrum för gränshandeln, började avfolkas.

– Det vände över en natt. Min första tanke var panik. Jag såg jobbet försvinna och började söka nytt, på hotell, i butiker, som bilförsäljare i Karlstad – ja allt som fanns.

Att shoppingcentret skulle leda till så många nya arbetstillfällen var det svårt att först greppa. När Agneta erbjöds att bli butikschef för nya Sportshopen tackade hon ja av bara farten.

– Det var nog tur. Hade jag förstått omfattningen och ansvaret hade jag kanske tänkt efter två gånger och tvekat.

Redo för högsäsong

Så här års ligger alla butiker i startgroparna för högsäsongen. Varubilarna står i kö med sina leveranser. Även om tiden från midsommar till mitten av augusti är den absoluta peaken i shoppingvärlden, så ser både Agneta och Leif att säsongen blir längre för varje år. Egentligen är det bara januari som kan kallas lågsäsong.

– Första veckan är det skönt, men sen blir det trist.

Utan kunder inget liv. Det är det där snabba mötet med människor och att ge service, som ger tillfredsställelse. Att hitta lösningar, inom alla möjliga områden, och att sälja förstås.

– Men det är inte bara att sälja dyrt och mycket, utan att kunderna är nöjda och att man kan hjälpa dem att hitta det de vill ha, säger Agneta. Då är det riktigt roligt.

Visst slår tröttheten till ibland och visst finns det besvärliga typer som kan förstöra både en och två dagar, men då får man prata av sig med arbetskamraterna.

– Jag har svårt att tänka mig att jobba med något annat. Möjligen en flygplats, det är lite samma känsla. Folk på väg åt olika håll och en kolossal blandning. Så vill jag ha det, säger Leif.

Agneta håller med. Tempot triggar. Det är något visst med en smockfull parkeringsplats.

Den här artikel finns i en längre version i magasinet Livsstil Värmland #1.
Ladda ner Livsstil Värmland #1 som en PDF eller beställ den som tryckt version här.